När livet skaver och du längtar hem till din inre melodi
Du känner dig ur rytm.
Som om du försöker leva i en takt som inte är din.
Allt går – men det går inte ihop.
Tankarna är trötta, kroppen viskar, själen är tyst.
Det känns som att något är off – men du vet inte riktigt vad.
Du minns kanske inte din melodi.
Men den finns där.
Som ett eko under ytan.
Som ett hjärtslag du en gång följde utan ansträngning.
Jag vet hur det känns att ha glömt den.
Att tvivla på sin väg, tappa rösten, tappa takten.
Men jag vet också hur det låter när man börjar höra sig själv igen.
Den där första tonen – så skör, men sann.
Den förändrar allt.
Jag kan inte spela din sång åt dig.
Men jag kan gå med dig en bit.
Som ett stöd, en stämton, ett viskande minne om vem du är.
Min väg har gått genom kaos, tystnad och uppbrott.
Men också genom rytm, försoning och förundran.
Jag har vandrat från minus till mirakel.
Inte för att jag hade alla svar –
Men för att jag äntligen började lyssna.
Med siffrorna som speglar.
Med ceremonin som kompass.
Med hjärtat som dirigent.
Och du?
Du är hela orkestern.
Och världen behöver just din ton.
Det är dags nu. Att spela igen.✨